Helhetsbild.

Allt blir så simpelt om man ser till helhetsbilden och låter detaljerna vara just det som de egentligen är, detaljer.
Så. Vad spelar det då för roll, om...? Och vad gör det för skillnad om... ?
Många OM, och många frågor, till synes onödiga och egentligen överflödiga sådana. I det stora hela.
I det stora hela spelar det ingen roll. I det stora hela är det enda betydelsefulla att leva. Ingenting annat.
Det behöver inte vara mer komplicerat än så.

Saker och ting blir onödigt komplexa, till synes utan anledning för att vi väljer att se till det som vi tror är viktigt. När det i själva verket är fel, väldigt fel. Vi har sneglat och sett oss blinda på det som inte betyder något. Vi har studerat de förrädiska detaljerna för länge, så länge att vi glömt bort att se detaljer i ett större sammanhang. Försök, nu; att göra det. Så blir det enklare.

Att.

Alla insikter är inte angenäma och allting är inte vad man trott eller vad de borde vara.
Att dra allting till sitt yttersta kanske inte är det bästa, men ser man inte något annat val så är det kanske det ända man känner att man för tillfället kan göra. Att åstadkomma mirakel, underverk; till vilken nytta och för vems skull?

Att tro är antagligen mycket större än att veta.

Alla har valmöjligheten.

Vad vi är, och inte är

Vad vi har blivit, och varit.

En önskan och en vilja att få förståelse över vad som försiggår, med en vetskap om att det i sig inte går.
För att göra någonting behöver man välja. Ibland mellan att resa sig upp eller att gå.
Alla väljer själva vad de vill bli om de har orken och lusten till att välja.

De flesta är medvetna om att någon annan alltid har det värre och de allra flesta vet om att de andra inte tycker likadant. Men det gör ingen skillnad, förstå. Ingen kommer känna likadant som du.

Kanske är det så att de bryr sig helt enkelt för att de tappade bort sig själva då de letade efter någonting bättre. Kanske känner de så mycket för att de lät allt påverka dem så mycket. Kanske är deras största sorg att de förlorade sig själva på vägen.

Den du är.

Du visste inte vem du var, vart du skulle; vad som var meningen med allting.
Men, då du trodde så pass mycket att det du kände blev en sanning. Då du trodde att någon var så mycket mer. Förstå att de i själva verket inte var mer än sig själva. Ångra inte. Bara gör, annorlunda. Det är inte rätt att önska ett annat utfall än det som utvecklades. För utan det tillfället. Så hade du inte blivit den du är.

Förståelse.

Det du säger, som inte går; det omöjliga

Är oftast det allra mest självklara, det du borde; det möjliga

Trots att du själv inte förstår, ännu.

Vi fullkomligt avgudar bilden som finns i vårt minne och ingen vill på riktigt ännu släppa taget om den du var. Någon yttrar en mening som är fullkomligt sann, men som ingen vill ta till sig. Motståndet får någon annan att eftersträva det som du en gång var.

Det är förståeligt. Vissa skulle säga att det var klassiskt. De flesta orkar inte bry sig. Andra försöker men har inte möjligheten eller kapaciteten. Det är för mycket att begära att någon ska orka stå bredvid. Särskilt i de tillfällena då förnuftet är det enda som saknas. I de situationer då det enda rimliga att göra är att gå.

Det är svårt att föreställa sig hur andras liv ter sig. Trots löften om att inte försöka förändra faller de flesta tillbaka. Det blir dock oftast samma resultat, besvikelse över att den de trodde skulle kommit till insikt fortfarande är på samma plats i livet. Att försöka förstå kan göra ont. Men det är förmodligen ett nödvändigt ont.

För om vi slutade försöka förstå skulle det innebära att vi gav upp.

Paradoxala insikter.

I hemlighet betraktar tankarna allt som förnuftet inte får lov att kännas vid. De hudnära ögonblicken visar sitt sanna jag, de små berättelserna om de betydelsefulla händelserna markerar ett avstamp i historien. Känslorna som infinner sig när förnuftet inser att hjärtat fortfarande bryr sig. Ofantligt, överdrivet kaosartat mycket. Trots protester om hur bortkastat och dumt det är. Att drömma på ett vis om sekunderna av livet som tillbringades så fel men ändå så rätt. Paradoxala insikter. Det som får en att älska, hata; känna. Glädje; sorg. Allting.

det oundvikliga

Det går inte med ord att beskriva
Det finns inte tillräckligt med vokabulär                      

I en episk värld, där oändliga möjligheter finns
så kanske, där;
viljan att förstå försvinner


Det går inte att förstå det som händer och sker genom logik och rationalitet. Livet är inte förutsägbart och framför allt inte logiskt. Men, livet pågår just nu, hela tiden. Och meningen med allting kommer du att förstå. När du slutat fråga dig själv, kommer du få svar på det mesta du undrat över. Det gäller bara att vänta.